In My Head

MEn herreguud -.- Hatar när mamma åker bort, kan börja gråta bara hon nämner det.

Pappa skyller allt som han tycker är fel på mig, och tro mig, det är mycket som han är missnöjd på.
Och så tycker han inte att jag hjälper till någonting hemma när det är jag som får städa,diska, tvätta och handla när mamma inteär här. Istället säger han att jag är en otacksam och bortskämd unge när jag tycker att han kan ta ut soporna själv och inte säga åt mig att göra det.

Sen så pratade han och pappan till en familj vi känner att vi eller de skulle komma och se melodifestivalen tillsammans. De har ett barn i min ålder och en i min syrras men jag klarar verkligen inte av någon i den familjen så jag bad han snällt att han kunde väl dra dit så kunde jag och syrran (hon ville inte med heller) stanna hemma men nej då kallar han mig folkskygg och osocial. "Är det så jobbigt att vara social och ha lite kul istället för att sitta hemma och tråka framför datorn" "Ja det är 100 ggr roligare att sitta vid datorn än att stta hos dem och ha det för jävla tråkigt och stirra in i väggen hela kvällen, har ju sagt tusen gånger att jag inte gillar dem ju.." Ehh ja jag var rätt irriterad då..

Sedan så gör han bara mat till sig själv och eftersom att han inte handlar så finns det ingen mat hemma men ändå får han värsta damprycket när jag och syster vill gå ner till centrum och köpa thaimat? ÅÅÅHHH det går inte mer...

Ledsen för depp inlägg men jag orkar inte..